… var tror du deras är!? Ja… alltså… det är verkligen vår i luften. Klockan är strax halv sex, det är fortfarande riktigt ljust, om än, eller trots att, det är grå himmel. Fåglarna har kvittrat vårvarning flera dagar nu. Koltrasten har synts runt fågelbordet ett par veckor redan. Isarna börjar bli lite spröda trots sina fyrtio centimeters tjocklek. Dom smalnar fort nu, eller blir tunnare ska jag kanske säga….

Jodu Bloggen… det drar sig raskt mot vår, värme och ljusare tider. Lite trist med tövädret kan tyckas, i alla fall för en eller annan.
Jag kom hem för ett par timmar sedan, noterade att det stod en bil vid huset. Kände igen den, inte minst för att den var fylld av fyrbenta och ludna passagerare. Har en ”granne” ett stycke bort som är hunduppfödare. Han avlar schäferhundar, har hur många som helst, vuxna sådana och sedan några månader en kull vintervalpar.

Jahappsja, tänkte jag… han är ute och tränar valparna i väntan på hugade spekulanter. Men icke… tvärt om… valparna hade rymt. Alla åtta hade letat sig ut under hans stängsel, tagit sig ut på strövtåg i samlad tropp. Fjorton veckor gamla och såklart både nyfikna och äventyrslystna. Han, ”grannen”, gav sig iväg hem igen för någon timme sedan. Han fick ge upp letandet för tillfället. Trött efter många timmars letande och skogarna är stoooora.

Noterar i alla fall att spårsnö inte hade varit helt fel. Håller en tumme för att valparna hittar vägen hem när magen börjar knorra
Och, kära Bloggen… ifall du vill ha en förklaring till min lilla inledning!?
En av mina gamla kompisar från barndomen var en stor skämtare. Inte för att vi hade riktigt samma humor. Inte för att vi riktigt hajjade varandras skämt alla gånger. En eller annan gång, ett eller annat skämt, var liksom inte kompatibelt. När han nästan vek sig dubbel över sin egen lilla lustifikation, som jag fortfarande har lite svårt att dra på smilbandet åt till exempel, såhär i vårliga tider. Det där skämtet ”det är vår i luften, hur är det i er?”

Nåja, allt är inte till för att förstås. Jag tyckte i alla fall det var kul att han kunde tycka det var kul. Och, hur som helst, Bloggen… det äääär verkligen vår i luften, oavsett hur det är i er, eller deras, eller…. nåja… vi får höras en annan dag! So long….

… så akta dig för Abborren. Det är en riktigt ful fisk, eller i alla fall en som kan såra om man inte tar det varligt. Är det dessutom kyligt… då blir man lättare sårad och det tar en stund innan man känner det.

Jodu Bloggen gamle vän… det gäller att hantera stora fiskar med viss varsamhet. Kalla händer ger lätt kalla fötter, bokstavligt och bildligt då alltså. Händer är alltså bokstavligt och fötter bildligt. Faaaast… vid lite närmare eftertanke är jag en liten smula osäker på om det ger kalla fötter.

Nåväl, till saken! Efter några dagars trasslande mage, åkte jag för att prova abborrarnas huggvillighet igår morse. Tog en tur till en av de där sjöarna som brukar ge hyfsat med fisk sommartid. Samtidigt har den så länge jag minns varit mer återhållsam med utdelning vid försök att vittja den vintertid. Vittja den på de där hyfsat stora och såklart glupska abborrarna.

Lite mulet, småblåsigt, men gott väder i stort sett. Tröga fiskar, en eller annan som var hemma i de första tio hålen. Men, helt utan förvarning… det högg till rejält. Fick en skaplig matfisk, som man säger. Lirkade bort kroken, bröt naturligtvis av den…. eftersom den var lite för liten och satt lite illa i hård del av fiskmunnen. Egentligen satt den ju bra ska jag väl säga, borren hängde ju med upp.

Krokbyte, till en hel och lite större. Snabbt ner med pirken i hålet och pang… eller nå´t… där satt nästa. En ännu större som spottade ur sig en tio centimeters Mört på isen. Ny avbruten krok så på med en ny frisk och ännu större. Snabbt ner med pryttlarna i sjön igen…. och pang!…. där högg det till utav bara tusan. Lirkade med fisken en stund och fick till sist upp en Abborre i kiloklassen. En svårhanterad och stingslig fisk, speciellt som fingrarna var kalla och stela fiskmunnen stenhårt sammanbiten runt kroken….

Jodu Bloggen… det vart en rackarns brottningsmatch. Givetvis vann jag, fisken är trots allt i underläge på ovansidan av isen. Lirkade till sist bort kroken, slängde i pirken och knäckte nacken på abborren i värsta Tarzanstil. Sådär som Tarzan gör med krokodiler då alltså, han pimplar ju inte Abborre….

Hur som helst… det vart rackarns mycket blod i snön på isen. Det blev liksom bara mer och mer. Jäklars borre till å ha blodat ner mina händer, tänkte jag. Tänkte jag i säkert flera sekunder. Ända tills jag lite förvånat noterade att det var min vänstra tumme som sprungit läck. Jag hade lyckats skära mig på en eller annan vass fisktagg. Hyfsat snyggt snitt, lagom djupt och lagom långt. Och, som du vet Bloggen, blödande och kalla händer vill liksom inte sluta vara just det. Bara till att traska iväg upp till bilen, plåstra om tummen och så ut till hålet igen. Men… givetvis hade inte dom andra borrarna brytt sig om att vänta på mig, hålet var tomt….

Så kan det gå kära Bloggen… var alltså försiktig när du hanterar taggig fisk! För egen del väntar nu soffa och tv. Väntar också på eventuell träningsvärk efter kvällen i byns skidbacke igår. Minns hur det var senast, härom veckan, efter ett uppehåll på nästan trettio år, med utförsåka alltså, i skidbacke då….

… som skapade bacillen, eller som den också kallas, bakterien. Tror nog att det där skulle stavats i pluralis egentligen, det vill säga flertal. De är förmodligen sällan förekommanda i singularis, varken som art eller antal. Nädu Bloggen… det formligen myllrar av dom. Myllrar av dom i alla former och modeller. Stoooora gäng rent av, både inom och utom arterna ifråga. Staffylokocker, Streptokocker, Menignokocker å såna där koliobaciller….hövva!! Rena skräckfilmen ju, men mitt i verkligheten…

I alla fulla fall… det spelar kanske ingen roll vem som skapade dom. Vem som, med ett illvilligt litet leende i mungipan, kom på att de där små rackarna skulle tillföra tillvaron något. Vår tillvaro alltså, den där som skulle kunna tänkas vara tänkt att vara befriad från dylika tingestar. Jag tänker mig att den som i skapelsetider kom på dom där typerna… Njaeä… tror inte det var någon bussig typ!

Jodå, Bloggen min vän… du har gissat heeelt rätt! Om du gissat att jag blivit angripen av ett gäng valfria baciller alltså. Om du gissat, och i så fall rätt, det lär vi aldrig få veta, i alla fall inte jag. Men faktum kvarstår… jag har blivit invaderad av ett obekant antal magåkommebakterier. Av okänd art och till okänt antal, men invaderad är jag, i alla fall kroppen min. Jag kan se det när jag betraktar fff, ingen av dom är vad de ska vara. Vilket i sin tur betyder att tillsammans med viss magknip och matthet… jepps! Jag har fått något slags magsjuka… för kanske femte gången i livet.

Nåväl… några dagars isolering från jobbet, frisk luft och nyttiga filmjölker borde fixa biffen. Borde i alla fall fixa magåkomman. Det är bara till å sitta lugn och fin, vänta på att färg, form och fasthet ska bli vad den varit. Färg, form och fasthet, de tre f-en, på det där onämnbara, ska bli okej igen…

Så, kära Bloggen… jag återkommer kanske med rapport om utifall att intresse finnes. Intresse för att rapportera det alltså. Måste erkänna att jag nog tycker det är en smula smaklöst, eller i alla fall dålig smak, att berätta så´nt för dig. Alltså… so long.

… är inte alltid vad den synes vara. Eller rättare sagt, vad den borde vara.

”Politik är att vilja” påstås någon klok människa ha sagt. Jag tror i alla fall att det är eller var en klok människa. Orden, om man smakar på dom, känns nästan lite storslagna. Man får en känsla av att det skulle handla om att vilja sina medmänniskor väl. Känslan av att de människor som blir politiker ser det som ett kall. Att de som väljer politikerna vart fjärde år har en stark tillit och tro på de valda.

Jodu Bloggen… politiker blir de som utgör gräddan av samhällskunnande och förnuft. De som har maximal empati och förmåga att förstå människors behov och hur samhället fungerar. En stooor nypa kunskap i samhällsekonomi är såklart inte i vägen.

Varför jag studsar in och prackar på dig denna reflektion just idag? Det, kära Bloggen… det kan man fråga sig och få frågan betraktad som relevant.
Det beror helt enkelt på att jag sitter, och har suttit, och lyssnar till en riksdagsdebatt. Ett helt gäng små debatter snarare, om arbetsmarknadspolitik bland annat. Inte helt utan att det har snackats mycket sådan politik på sistone. Mest beroende på att Saab har en del problem med den stora multinationella ägaren.

Visst ser du… jag hörde en minister på tv igår, om saab alltså. Hon tyckte att staten skulle anställa förskollärare istället för att köpa företag. Bra sagt, kan tyckas. Om det nu inte hade varit så att det är kommunerna som betalar för förskollärare och andra kommunalt anställda.
Visst, som vän av ordning skulle kunna invända, staten ger ju bidrag till kommunerna. Vilket skulle betyda att ministern ifråga tänkt sig att pytsa ut dessa, än så länge, oanvända miljarderna till kommunerna.

Hmmmm… den som lever får se, som han sa. Det lär ju tarvas en del extrastöd när anställda förlorar jobben. När förlorade jobb leder till mindre skattepengar för kommunen, pengar som skulle betala löner. Löner till bland annat förskollärarna…

Nåväl… det lär väl visa sig. Själv funderade jag i alla fall på vad ministern ifråga vill med sin politiska gärning. På något sätt känns det hon sa igår som att hon vill ha mindre kommunal personal. Jag utgår givetvis ifrån att hon har full koll på hur samhället är uppbyggt och hur det fungerar.

Och, hur som helst, i alla fulla fall… det var anledningen till att jag började svamla om politiken och viljan och… what so ever.
Nu vankas lunch, snart time att återgå till gruvan för att göra skäl för månadspengen från min välgörare…

Vi hörs en annan dag, Bloggen, eller syns kanske snarare… so long.

… är inget som låter sig göras i en handvändning! Du har kanske märkt av min bristande närvaro den senaste tiden…

Den beror såklart inte på att jag inte vänt handen. Tror förresten inte det hade blivit så stor närvaro om jag vänt handen heller. Vilket i så fall mööööjligen kan styrka det där första påståendet. Säger påstående eftersom jag inte har en aning om hur förhållandet mellan handvändning och aktivt snackande. Aktivt snackande med dig då alltså Bloggen min vän.

Nädu… jag har helt enkelt inte riktigt tagit mig för att trilla in här. Kom liksom bara på en massa allvarliga och måttligt upplyftande ämnen. Ägnade tid åt att helt enkelt bli interaktivt inaktiv. Frånsett att sitta och spela ett eller annat spel på skärmen, kolla runt på helt andra saker på nätet.

Dessutom har jag såklart därmed ägnat tid åt annat. Umgås med vänner, jobba, politik och diverse mer eller mindre kul saker. En eller annan fisketur, senast med nio gäddor i påsen. Invigt ett par goda vänner i angelfiskets ädla konst. Tränat på min måttligt imponerande engelska, både i samtal och på kurs. Poker med polare, bekanta och obekanta, med medioker framgång. Slappat och bara varit, som man säger.

Jovisstja, förresten… var ju uppe och testade mina nya carvinglaggar i byns skidbacke i onsdags. Tänkte att det var minst femton år sedan sist. Det slog mig lite senare att det var nästan trettio år sedan sist, nån gång under lumpartiden. Dessutom första gången på carvingskidor, men jäklar så kul. Det gick bra mycket bättre än förväntat, men tog en del på orken. Och jäklar vilken go träningsvärk i vaderna två dagar senare!! Jag som aldrig hade sådana problem förr i tiden…. tror gubben börjar bli till åren?

Nåväl, Bloggen lille… jag ska försöka ta ett eller annat snack med dig framöver. Ska dock fortsätta skippa de där tunga ämnena. De där som gjorde att jag tappade lite snackfart. Inte tunga i bemärkelse som tungsint. Nääää… mer som lite i allvarligaste laget.

Tänkte berättat att näst efter andra världskriget så har flest dödats i Vietnam- och Koreakrigen. Detta jämfördes i TV, när det snackades om ifall republikanska eller demokratiska presidenter var mer eller mindre krigiska i förhållande till varandra. Jag minns TV-bilderna på brinnande, napalmbombade barn när jag var liten . Minns när antalet dödade civila redovisades. Minns hur jänkarna roade sig med att sprida växtgifter för att avlöva träd. Bara för att kunna se lede fi, och att tv visat tårdrypande dokumentärer om samma soldaters skador av giftet ifråga.

Nåväl, att det man snackade om ifråga om flest antal dödade. Att detta kan ha en negativ inverkan på amerikaners syn på det fina med krig långt bort. Det handlade om amerikanska dödade soldater… hmmm… jag fick lust att berätta det för dig. Tänkte mig en lååång utvikning runt ämnet ifråga. Kände lika fort att det var lite i tyngsta laget, därav tystnaden, jag tappade lusten att prata om både det och mer lättsamma ämnen.

Nu är det i alla fall time att avsluta. Ska ägna mig åt att äta en något sen kvällsmacka. Jag återkommer vilken dag som helst, då med lite mindre oengagerat svammel. Tills dess Bloggen… so long.

… nu har vi ny kunskap! Ja alltså, du vet ju att jag tycker det är lite kul och spännande. Detta med manligt och kvinnligt alltså, olika fenomen, fördomar och myter…

Hörde häromdagen att det gjorts en undersökning. Jag är alldeles säker på att det var en sällsynt seriös undersökning dessutom. Det har forskats i vardagen om varför kvinnor alltid går minst två och två på toaletten. Det där är ett mysterium, inte minst för oss män ser du.

Man hade helt enkelt häktat av och ställt undan dassadörren. Kamera riggades och besökare inväntades. Givetvis kom det raskt två kvinnor som skulle in där, samtidigt. Kamera startades, för bevisarkivering. Och vad får man konstaterat?? En av kvinnorna förefaller dassa sig, möjligen göra det lilla. Den andra kvinnan står och håller ett skynke, möjligen kappa, framför dörrhålet. Alltså är skälet till sällskapliga besöket helt enkelt det, att det tarvas två kvinnor, en för att täcka dörrhålet under tiden som behov uträttas…

Egen slutsats blir givetvis att detta förklarar en del manliga egenskaper samtidigt. Vi gubbs går alltid ensamma in på dass, om där inte finns en så kallad pisseränna. Vi klarar således, till skillnad mot kvinnorna, att göra två saker samtidigt. javisst Bloggen lille, vi kan hålla skynket och slå en sjua samtidigt. Möjligen förklarar det också varför visst spill kan förekomma på golv och dassastol. Är man inte skapt med en brandslang så krävs det sannerligen pricksäkerhet av guds nåde!

Nåväl, kära Bloggen…. det är alltid lika upplyftande med nya kunskaper och insikter. Helt okej att somliga av livets mysterier och stooora frågetecken rätas ut.
Med denna nya kunskap införskaffad och nedtecknad återgår jag raskt till TV-soffan. Men vi hörs säkert en annan dag igen… so long!

… din gamla stofil. Har du märkt nå´t än?!

Det installerades ju ny präxident i amärrikat häromdagen. Det kommer att bli stooora förändringar, har jag hört. Och faktiskt… f-n vet om det inte verkar kunna hända ett eller annat. Verkar faktiskt som att en eller annan konflikt kanske har hamnat i ett vägskäl. Världsekonomin har väl däremot inte riktigt fattat galoppen än. Men det kommer… den där ekonomin påminner stundtals om en supertanker modell XXXXL. Till skillnad från min egen lilla ekonomi då…

Min ekonomi är väl mer att likna vid en så´n där liten uppblåsbar plastbåt för barn. Jämfört då alltså med världsekonomin. Därför tänkte jag ju att han kanske kunde börja med att räta upp den. Nye bossen alltså, räta upp min lilla ekonomi. Tycker nog det kunde vara en lagom liten första träning för honom. Givetvis under förutsättning att han vet om att den finns alltså. Men med moderna finfina tekniska metoder, de använder over there, så borde det vara fixat strax.

Jepps, Bloggen min vän, så fort jag knappar till på ”publicera” så ska saken kunna tänas vara fixad. Ska bli spännande att se om det verkligen funkar. Hur mycket jag kan tänkas få för att täta läckorna. Jag sa väl att den lilla ekonomin läcker ungefär som den där bildliga lilla båten, en gisten så´n alltså? Kanske inte läcker direkt…. men i alla fall, liiite mer luft får det allt plats. I en läckande båt alltså, i ekonomin min är det redan luft så det räcker och blir över.

Nåväl, käre Bloggen… det är bara till att luta sig tebax, vänta och bida tiden. Under bidad tid, eller i alla fall del av den, tänkte jag börja med att kolla skidskyttet på tv. Hoppas i alla fall att skidskytte inte ska stavas med t idag. Somliga dagar är det faktiskt mer som skitskytte… men inte idag. Idag håller vi tumme å tangenter för en eller annan pallplats för de svenske. Så tills vi syns igen Bloggen…. so long.

… det är mycket nu! Israels armé låter arsenalen svalna, de där motståndssnubbarna, eller tjejerna, på den palestinska sidan har gömt sin granatkastare under sängen. I alla fall ett tag…
Liza Marklund har gjort avbön och förklarat sig. Jag har fortfarande inte skaffat någon bok skriven av henne, men det kommer.
Den store brodern i väster får en ny president imorgon. Allmänt finns det en tro på att han ska rädda både världsekonomin och världsfreden. Låt oss hoppas han är byxad att göra just det…

Stora frågor kan tyckas, i alla fall om man ska tro att media speglar det som är viktigt för oss vanliga dödliga. Men det, kära Bloggen, beror så klart på vilket perspektiv man har. Vad man tycker ska ta del av vardag och tanke.

Ska väl erkänna att det jag tycker varit viktigast under dagen, viktigast här i min lilla glänta i skogen alltså. Det har mest handlat om att låta tvättmaskinen vila, trots behov av motsatsen. Jag har gömt diskborsten så att jag inte ska hitta den. Tänkte mig, i ett större perspektiv då, att det är okej om diskhon är en smula överfull. Lite pappers- och läsarbete har fått anstå… jepps!

Därmed har tid frigjorts för andra och kanske mindre viktiga frågor. En fick bli frågan om huruvida jag skulle ta en vilodag. Ska erkänna, utan omsvep, att jag faktiskt inte bestämt mig än, har inte haft tid. Räknar med att göra det efter ett par timmar på soffan, framför kvällens handbollsmatch.
Nästa stora fråga här fick bli om utifall att jag skulle laga mat eller äta ”ute”. Det slutade med en lunch på hotellet i byn. Lunch med gamla vanliga gänget, men för första gången på hotellet. Första gången sedan där blev nya krögare i november alltså, och det var rysligt gott och trevligt.

Bilen blev nästa stora beslut! Att tvätta eller inte tvätta… det var några slabbiga veckor sedan sist. Vit bil var inte längre vit, mer svart och grå, med vita fläckar. Jodu Bloggen, den var inte vacker. Men nu är den vit igen, efter en genomkörare i mackens automattvätt… slit och släp.
Ett par muggar java med snack fick avsluta dagens agenda så här långt. Java med snack hemma hos vännen L…

Jodå Bloggen min vän, många tunga frågor med tillhörande beslut. Har liksom inte tid med allt det där som media försöker skriva upp som alternativa viktigheter…
Och nu… time att ladda upp och värma soffan, handboll väntar. Hörs en annan dag Bloggen…so long.

… annars somnar man! Kommer att ha träningsvärk imorgon kära Bloggen, det är mycket nu…

Lagom seg i morse, efter gårdagens fiske. Alltså fick det, som vanligt, bli soffläge, morgontv och en balja java. Är alltså numera medveten om att vi bloggare är starkt engagerade i Liza Marklund och hennes senaste bok. Såg förresten samma sak på tv under veckan, hörde det på radion. Hade i alla fall ingen aning! F-n… jag som inte ens läst någon bok av henne…

Men, goe Bloggen, nu känner jag att det är även min plikt att bry mig om Liza. Din också förresten, du kommer ju liksom inte undan. Det är faktiskt rent av som så att jag funderar allvarligt på att införskaffa något av hennes alster. Känns som en god idé att veta vad det är jag ska börja bry mig om. Men… det får bli en annan dag.

Dagen idag är så rackarns fylld av sport på tv. Hinner knappt ens fika mellan varven. Alpint, skidskytte, snart handboll, ojojoj. Hann nätt och jämt ta en tur och kolla om abborrarna var hemma. Men hann gjorde jag, och stannade till vid affären på väg hem. Stannade till vid affären för jag läste annan blogg, konstaterade att det var länge sedan.

Ja, alltså… inte länge sedan jag läste bloggar eller stannade vid affären. Ska kanske tillägga att jag var inne i affären också, handlade dessutom. Det var däremot länge sedan jag bakade, och gjorde surdegsbröd. Blev så inspirerad av ”livsglimtars” bloggerier om just det, att jag dök in och köpte på mig en påse rågmjöl. Har dessutom faktiskt hunnit fixa till en blivande surdeg, vilket i och för sig gick ganska fort. Om några dagar är den därmed färdig att användas för ett eller annat brödbak.

Nåväl, bäste Bloggen! Efter dessa förmodligen ooootroligt intressanta informationer… nu blir det sport. Skidskytte pågår, handboll mot Sydkorea om några timmar. Håll en tumme eller tre för att jag slipper träningsvärk imorgon. Det är faktiskt minst lika jobbigt att sitta på ryggen, kolla när andra svettas. Hmmm… nåja… kanske inte riktigt, men nästan.

Därmed hastar jag raskt över till goaste soffan. Ska ta en sväng via de köksliga regionerna, vittja javabryggaren.

…my Bloggen, weeee are the champions again…

Gammal Queenlåt, ny text, och utan musik dåju. Men det är seger som räknas och idag har här sopats mattan med motståndarna. Vilket betyder att angelfisketävlingen jag nämnde lämnades med ny inteckning i vandringspriset. Andra inskriften på rad, efter några tidigare andraplatser, också på rad.

Men, en dag på sjön, med frisk nordlig vind, tar på krafterna. Tänker således inte orda så mycket, låter ett par bilder tala för sig själva. Inte de bästa av bilder, som du säkert ser kära Bloggen, men ändå.

Men, Bloggen lille… en dag på sjön tar som sagt på krafterna. Alltså vankas här en afton med slappa på soffan, efter sen lunch, tittandes på handboll och en eller annan halvtaskig film på tv. Återstår bara att släpa sig över dit, till soffan alltså. So long, återkommer vilken dag som helst…