Vad var det jag sa…

…eller i alla fall tänkte, kära Bloggen!? Berättade jag förresten att jag hade ett mindre hjärnsläpp härom veckan? Jovisst, det hade jag, och så här var det. Jag har haft en lånad luftavfuktare uppe på vinden. Den där oisolerade och fuktiga vinden, framför allt oisolerad märkte jag igår. Har inte haft en tanke på att några dagar med tjugo till tjugofem minusgrader ute kan påverka min vind.

Men, det kan det visst. kallt ute kallt på vinden. En luftavfuktare med halvfylld vattenbehållare kaaaan visst frysa. Och när vatten fryser så expanderar det. Om fruset och expanderat vatten befinner sig i en plastbehållare så spricker plasten. Alltså sitter jag här med en trasig och lånad avfuktare. Måste alltså pallra mig upp till brorsan frampå dagen, försöka täta den med glasfiber eller möjligen limmet till fibrerna. Alternativet skulle innebära ett rejält hål i kassakistan min…. hövva!

Nåväl… inget som inte fixar sig. Och förresten, jag noterade att en stor käft lätt kan täppas till om inte haspen är på. Jag brukar ju säga att det är omöjligt att gå från sjön med ”fula namnet” vintertid. Det har jag väl sagt till dig också va?

Jag stack i alla fall iväg ut på årets första pimpelfisketur idag, efter jobbet. Noterade att förutsättningarna kanske inte var de aaallra bästa. Gråmulet, lågt lufttryck, smältvatten och högt tryck under isen och så därtill blankis. Vill du gissa hur många små rara abborrar jag fick!? Just prexis… inte ett endaste litet napp! Har du hört talas om nå´t liknande va? Nåja… jaglyckades i alla fall, trots att broddarna låg kvar hemma, klara mig utan att slå omkull. Hade bara fattats en ny landning på mitt fortfarande rejält ömma snushorn…

Från det ena till det andra. ”Vad var det jag sa”, som sagt var, eller kanske snarare tänkte dådå. Det hjälper inte ett dugg att blogga om stora och allvarliga frågor. ”Kriget” i Gaza fortsätter, trots protester från de som verkligen borde kunna påverka. Lika bra att inte reta sig på det, fortsätta knåpa på min lilla konspirationsteori. Den där om vem som har något att vinna på konflikten, tror dom. Fundera på hur förvånad jag skulle bli om någon gammal ärrad veteran ur israeliska armén eller underättelsetjänsten kommer fram ur garderoben. Kommer fram om sisådär en tjugo år alltså, berättar att det var han och några till som besköt de egna. Allt för att få igång det, få ett skäl att legitimera fortsatt förtryck.

Jajaja… det var ju inte lönt att grotta ner sig i dylikt. Ska alltså inte trötta ut dig med att utveckla min lilla teori. Konstaterar bara att jag inte skulle bli särskilt förvånad. Konstaterar helt enkelt att det hela inte är riktigt logiskt, det som påstås hända. Det känns som en enkel fråga att besvara, den om vem som har något att vinna på det som händer… Men visst, allt som händer är inte alltid logiskt, oavsett vad det är.

Återgår därmed till java, och snart lagande av vattenbehållare… slickandes såren efter nederlaget på sjön…

Etiketter Fritid, Funderingar, Isfiske, Livet, svammel, Tankar, Tvillea